VM i Doha var mitt första riktigt stora mästerskap i senior sammanhang och det blev en jätte häftig upplevelse som jag kommer att ta med mig.
Jag hade som mål inför VM att gå till final. Även om jag visste att det skulle bli tufft eftersom jag var rankad på 27:de plats och bara 12 går till final. Kvalgränsen var utsatt till 6.75, vilket var över mitt personliga rekord. Men jag hade känslan att det inte skulle behövas hoppa den längden för att gå till final. Jag hade bestämt mig innan tävlingen att försöka njuta av mitt första VM, men även att jag skulle hålla fokus på mig själv. Det är kanske lätt att kolla på hur det andra hoppar och speciellt när man möter tjejer som man bara ha sett på tv och inte mött innan. Träningarna inför VM så har jag känt att formen var bra, men att tajmingen och tekniken inte har suttit helt hundra. Eftersom jag fick en lätt bristning under Finnkampen så har det blivit lite mindre längdhopps träning inför VM än vad vi hade tänkt, så det är nog förklaringen varför rytmen och tekniken inte satt helt perfekt.
Inhoppningen på tävlingsdagen kändes jätte bra, ansats löpningarna var jämna och bra. När tävlingen sedan drog igång startade jag med 6.34. Hade bara tårna in på plankan, så vi flyttade fram ansatsen en decimeter. I andra hoppet fick jag en bättre plankträff ( ca 10cm marginal) då blev det 6.48. Med det hoppet låg jag väldigt länge topp 12. I sista omgången kände jag att jag måste öka för att ta mig till final. Men tyvärr blev det exakt samma resultat 6.48. Jag slutade på en 17:de plats med bara 5 cm från en final plats. Lite surt såklart när man är så nära en VM final. Men jag njöt verkligen att vara på banan och jag har fått med mig massor med erfarenheter.
Nu är jag taggad att träna på och jag ser framemot nya mästerskap. Då kanske jag är i final. Vem vet?
Mot 2020
